|
 |
INGEMAR OLSSON - - - - - - - TYCKER
Mera rock
När kammarkören sjunger Mozart, så räknas det som kultur, men när rockgruppen Banglers spelar egna och andras låtar, så räknas det inte alls.
Jag tycker tvärtom!
Särskilt om Banglers framför helt egna låtar. Då är det levande kultur. Mozart har varit död i 200 år.
”Mozarts musik är odödlig”, jovisst. Men det är Chuck Berry’s också!
”Kultur” kan vara allt möjligt. Och ju större engagemang, desto mera kultur.
Medlemmarna i ett rockband består ofta av unga frustrerade människor. Dom är arga för att det inte finns några jobb, ledsna för att haven och skogarna dör, kåta och förvirrade av sin egen och samhällets sexualitet, ännu mer förvirrade av alla dubbla budskap, trötta på krig och elände, besvikna på politiker och föräldrar och Gud och hela världen.
Ett tajt komp bygger broar och ett gitarrsolo kan lyfta högt upp i himlen!
Om nu dom här människorna sätter ihop ett rockband och börjar uttrycka sina känslor, så är det väldigt viktigt. Det är inte bara viktigt för dom själva, det är viktigt för oss alla.
Allt som dom känner är nämligen sant. Alla deras ord och tankar och ljud och gester kanske inte är vackra. Men är verkligheten alltid så vacker?
En gång såg jag ett TV-program, som visade vackra, glada ansikten som sjöng snälla sånger i 30 minuter. Det här programmet beskrevs i presentationen som ett ”kristet program”. Jag reagerade kraftigt, när jag hörde det. För efter att ha läst min Bibel, har jag mycket lättare att hitta Jesus i ett rock-band än bland Christer Sjögrens dansbandsmusiker.
Så det så!
När ett rockband spelar, så är det inte alltid texten man ska lyssna på.
* För det första kan den vara svår att höra mitt i alla trummor och gitarrer.
* För det andra är texten ofta på engelska
* För det tredje är det svårt att få texter som verkligen säger vad man känner.
Men musik är känsla. Och när ett rockband spelar ”Johnny B. Goode” så att flisorna ryker, så handlar det mest om ren energi. Alla kan texten, ingen vet riktigt vad den betyder, men vem bryr sej?
Det viktiga är pulsen och orden i refrängen ”Go, Johnny, go”.
Spelar texterna alltså ingen roll?
Jo det är klart.( Har man skrivit egna låtar och texter i hela sitt liv, så vore det väl konstigt annars!) Ibland har jag översatt engelska låtar till svenska, bara för att texten ska komma fram bättre.
Och eftersom musiken har sån kraft i sej själv, blir effekten enorm, när man dessutom skriver eller hittar texter, som är starka.
Men vad ett rockband är och står för, visar sej ändå mest i själva attityden. Hur man klär sej och hur man agerar på scenen säger mer än många textrader. Hur man är mot varandra och sin publik både på och utanför scenen säger ännu mer.
Min idealbild av ett rockband visar människor, som påverkar samhället i stort. Inte bara med sin musik, utan också genom sitt sätt att vara.
Jesus själv var också arg och frustrerad. Han sa emot. Men han var också konstruktiv. Han ställde upp på dom svagas och utslagnas sida, ”gjorde väl och hjälpte alla”.
Det finns ingen i världen som kan leva fullt ut som Jesus.
Ofta stannar det väl med att vi är arga och frustrerade. Men kan vi uttrycka DET på ett konstruktivt sätt, så är vi ändå en bit på väg.
© Ingemar Olsson
P.S.
Min idealbild av en rockgrupp
eller ... strängt taget vilken grupp som helst:
Ärlighet - mod att säga vad man verkligen känner.
Gemenskap - alla är viktiga
Öppenhet - man lyssnar på varann och andra och kan ändra sej
Övertygelse - det man har bestämt sej för, det står man för
Energi - hela gruppen ger järnet
| |
|
|
|